Jag tycker om apor

Jag tycker om apor.

Djuraffären sålde dem för en krona styck.

Jag tycker det var lite underligt eftersom de normalt kostar flera tusen.

Men jag tänkte inte mer på det. Jag köpte 200.

Jag tycker om apor.

Jag tog med mig mina 200 apor hem.

Jag har en stor bil.

Jag lät en av dem köra. Hans namn var Sigmund. Han var efterbliven.

Faktum var, att ingen av dem var speciellt smart.

De roade sig med att slå varandra på pungen.

Jag skrattade.

De började slå mig på pungen.

Jag slutade skratta.

Jag förde in dem i mitt hus.

De anpassade sig inte så bra till sin nya miljö.

De skrek, hoppade i soffan och bankade i väggarna. Kul i början, men det förlorade sin charm

efter tre timmar.

Två timmar senare blev jag varse varför aporna var så billiga:

Alla dog.

Bara sådär. De bara, liksom, dog.

Ungefär som när du köpt en guldfisk och den dör fem timmar senare.

Fan ta billiga apor.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Nu hade jag 200 döda apor liggandes överallt i mitt hus, i min säng, i byrån och hängande

från bokhyllan.

Det såg ut som om jag hade 200 gamla filtar.

Jag försökte spola ner en på toaletten.

Det gick inte.

Den fastnade.

Nu hade jag en död, blöt apa och 199 döda, torra apor.

Jag försökte låtsas att de var uppstoppade djur.

Det fungerade ett tag, tills de började ruttna.

Det började lukta riktigt illa.

Jag var tvungen att gå på toaletten men det var en död apa i toaletten och jag vill inte

ringa till rörmokaren.

Jag skämdes.

Jag försökte sakta ner förruttnelsen genom att frysa in dem.

Oturligt nog hade jag bara plats för två apor åt gången, så jag var tvungen att byta var

30:e sekund.

Jag var också tvungen att äta upp all mat i frysen, så den inte blev förstörd.

Jag försökte elda upp dem. Inte visste jag att min säng var så eldfarlig.

Jag var tvungen att använda min eldsläckare.

Så hade jag en död, blöt apa i min toalett, två döda, frusna apor i min frys, och 197 döda,

förkolnade apor i en hög på min säng.

Stanken blev inte precis bättre.

Jag började bli upprörd över min oförmåga att bli av med mina apor och att jag inte kunde

använda toaletten.

Jag slog upprepade gånger på en av aporna.

Det kändes bättre.

Jag försökte slänga dem i soporna, men sophämtaren sa att de inte tog emot förkolnade

primater.

Jag berättade att jag hade en blöt också.

Han ville inte ta den heller.

Jag brydde mig inte om att fråga om de två frusna jag hade.

Till slut kom jag på en lösning.

Jag gav bort dem som julklappar.

Mina vänner visste inte vad de skulle säga.

De låtsades som de tyckte om dem, men jag kunde se att de ljög.

Så jag slog dem på pungen.

Jag tycker om apor.

(fwd på mailen av Mats här på Transcom)

Idag blev det nyttig och onyttig onsdagsfika på jobbet. Gjorde i ordning
morötter och gurka i morses tillsammans med dip. Sen köpte jag en sån
liten chipspåse på Brusan (jobbets café) och fikade mycket gott.
Roligt med lite variation istället för Te + äpple + banan som är
standardfikan här på Transcom.